부산대학교 도서관

En järnstämpel är ett märke som slås in i ett järnstycke innan det lämnar smedjan eller bruket där det tillverkats. Mellan 1600- och 1800-talet tillverkades nästan allt järn i form av stänger. Det var ett krav att allt stångjärn skulle stämplas och järnstämpeln utvecklades till ett varumärke för varje järnbruk.Märkning av järn med tillverkarens stämpel har mycket gamla anor. Redan på 1400-talet kontrollerades kvaliteten på det svenska järnet, men det var under Gustav Vasa på 1500-talet som stämpling av järn började få sin stora betydelse. Nya metoder för järnframställning hade kommit till Sverige, och järnet började produceras i långa stänger i stället för de månformade klumpar eller "osmunder" som tidigare funnits. Stångjärn görs genom upphettning och uträckning av tackjärn: Rester av kol och slagg som finns i tackjärnet pressas ut under tunga vattendrivna hammare, och stänger av smidbart järn med jämn kvalitet bildas. Stångjärnet blev en av Sveriges viktigaste exportvaror, och genom kvalitetskontroll försökte man skydda det svenska järnets internationella rykte och maximera exportinkomsterna. Stämpling av stångjärnet blev nyckeln till kontrollsystemet, och kontrollerna utfördes av särskilda "vräkare". Undermåligt stångjärn kastades åt sidan, och med hjälp av stångjärnsstämpeln kunde man identifiera smedjan eller järnbruket där det hade tillverkats. Genom sitt intresse för den svensk järnhanteringens historia började ingenjören Bo Molander att samla på stångjärnsstämplar. Inledningsvis, under 1950-talet, undersökte han resterna av de hammare och smedjor där stångjärnet hade producerats. Fynden var magra, och Bo Molander kom att inrikta sitt sökande istället på de platser där stångjärnet hade använts - som dragstänger, ankarslut och avväxlingsjärn i gamla byggnader. Under 1960-talets första år började det som kom att kallas "rivningsraseriet" i Stockholms centrum och Bo Molander insåg att husresterna - som kunde vara över 200 år gamla - var en unik källa till gammalt stångjärn, och förhoppningsvis stångjärnsstämplar. Samlandet var mycket framgångsrikt och Bo Molander fick tillstånd att under byggarbetsplatsernas arbetsfria helger genomsöka rivningsmassorna. Samtidigt utnyttjade han alla Stockholms husritnings- och planarkiv för att kunna datumbestämma det hus, våningsplan eller utbyggnad där han hittat det stämplade järnet. Fram till ca 1980 hade Bo Molander samlat nästan 1300 Svenska stångjärnsstämplar. Genom hans efterforskningar gick det att ange ett tidsspann för varje enskild stämpel, och således skapa inte bara en unik bild av de svenska järnbrukens produktionshistoria, men också ett ovärderligt verktyg för dateringen av gamla hus och byggnader. Handlingar och Bo Molanders dokumentation och underlag kring fyndplatserna för stångjärnsstämplarna finns i Tekniska museets arkiv.