학술논문
A Swedish study about how staff reason and act when they suspect domestic abuse perpetrated by relatives of persons with dementia
Document Type
Author
Östlund, Lena; Sandberg, Jonas, 1971; Skillmark, Mikael; Ernsth-Bravell, Marie, 1973; Johansson, Linda, 1978
Source
European Journal of Social Work. 27(2):387-400
Subject
Language
English
ISSN
1369-1457
1468-2664
1468-2664
Abstract
Older persons with dementia have several risk factors for being exposed to domestic abuse, for example dependency on others to manage daily life. The purpose of the study was to explore how staff act and reason when suspecting domestic abuse perpetrated by informal caregivers of persons with dementia. Eight semi-structured group interviews were conducted with staff (n = 39) working with persons with dementia living in their ordinary homes. A thematic analysis generated two themes; Missing a map for guidance and Being left to one’s own inner compass for direction indicating that staff experienced a lack of guidelines and protocols to work from when suspecting abuse. This resulted in staff taking actions based on their own norms, values, and experiences when suspecting domestic abuse. Not knowing how to act risks leading to staff ending up doing nothing or being unable to identify effective interventions, accompanied by feelings of guilt and ethical stress. The results highlight the necessity of providing staff with tools for how to act when they suspect domestic abuse, such as collaboration with others, colleagues, and other organisations where different options for interventions can emerge.
Svensk titel: En svensk studie om hur personal resonerar och agerar när demisstänker våld i nära relationer som begås av anhöriga tillpersoner med demenssjukdom.Äldre personer med demenssjukdom har flera riskfaktorer för att utsättas för våld i nära relationer, till exempel att vara beroende av andra för att klara det dagliga livet. Syftet med studien var att undersöka hur personal agerar och resonerar vid misstanke om våld i nära relationer som begås av anhöriga till personer med demenssjukdom. Åtta semistrukturerade gruppintervjuer genomfördes med personal (n = 39) som arbetar med personer med demenssjukdom som bor i ordinärt boenden. En tematisk analys genererade två teman; karta saknas för att ge guidning och vara utlämnad till en inre kompass för att finna riktning, vilket tyder på att personalen upplevde en brist på rutiner och riktlinjer att utgå ifrån vid misstanke om våld i nära relation. Detta resulterade i att personalen vidtog åtgärder utifrån sina egna normer, värderingar och erfarenheter vid misstanke om våld i nära relationer. Att inte veta hur man ska agera riskerar att leda till att personalen inte gör något eller har svårighter att hitta effektiva insatser, vilket kan leda till skuldkänslor och etisk stress. Resultatet belyser behovet av att ge personalen verktyg för hur de ska agera vid misstanke om våld i nära relationer, såsom samarbete med andra, kollegor och andra verksamheter där olika alternativ för insatser kan växa fram.
Svensk titel: En svensk studie om hur personal resonerar och agerar när demisstänker våld i nära relationer som begås av anhöriga tillpersoner med demenssjukdom.Äldre personer med demenssjukdom har flera riskfaktorer för att utsättas för våld i nära relationer, till exempel att vara beroende av andra för att klara det dagliga livet. Syftet med studien var att undersöka hur personal agerar och resonerar vid misstanke om våld i nära relationer som begås av anhöriga till personer med demenssjukdom. Åtta semistrukturerade gruppintervjuer genomfördes med personal (n = 39) som arbetar med personer med demenssjukdom som bor i ordinärt boenden. En tematisk analys genererade två teman; karta saknas för att ge guidning och vara utlämnad till en inre kompass för att finna riktning, vilket tyder på att personalen upplevde en brist på rutiner och riktlinjer att utgå ifrån vid misstanke om våld i nära relation. Detta resulterade i att personalen vidtog åtgärder utifrån sina egna normer, värderingar och erfarenheter vid misstanke om våld i nära relationer. Att inte veta hur man ska agera riskerar att leda till att personalen inte gör något eller har svårighter att hitta effektiva insatser, vilket kan leda till skuldkänslor och etisk stress. Resultatet belyser behovet av att ge personalen verktyg för hur de ska agera vid misstanke om våld i nära relationer, såsom samarbete med andra, kollegor och andra verksamheter där olika alternativ för insatser kan växa fram.